Nu var det dags för de två pojkarna att få träffa varandra på nära håll. De har aldrig fått nosa på varandra närmare, utan vi har bara tränat på behörigt avstånd för Orex skull då han lätt blir eld och lågor. Så matte har försökt tagga ner honom lite och med framgång.
Men de blir ju bara äldre och Orex är snart könsmogen dvs han är redan på god väg så bättre sent än aldrig.
Djinn: Hej på dig antar jag. Orex: Äntligen får jag nosa på dig underliga lockiga sak. Ska vi leka?
Hade inte planerat att träffa Orex vid just denna utflykt så jag hade bara med mig ett gammalt flexikoppel men det fick duga.
Vi går vidare utan större procedur.
De får turvisas att gå lös. Orex sneglar på Djinn.
Och nej Orex har inte fastnat i träflisen utan han är rakad hos veterinären för fuktexem. Han blev rejält dålig här förra veckan, hade extremt ont och feber. Men veterinären skrev ut antibiotika så nu var han ”fit for fight” igen. Exemet har verkligen börjat läka jätte fint, från att ha varit ett rent otyg.
Båda går lösa.
Tillslut så lät vi båda gå lösa, Orex hade stor lust att dra upp Djinn i våldsam lek men då Djinn själv älskar HÅRDA lekar så har vi satt gränsen att NEJ inga sådana lekar. Man får ju även tänka på att båda är hanar och i sin bästa ålder. Men jag får då säga att jag är enormt imponerad av Djinn. Han är extremt duktigt på att hantera lite mer oregliga själar som Orex är, så han visade lugna signaler genom att bla inte stirra Orex rakt i ögonen. Utan Djinn behöll lugnet runt Orex som då och då försökte få igång Djinn men han föll inte för lockelsen och Orex vann nog mycket på det.
Djinn viker av lugnt och behärskat.
Orex får chansen att nosa lite på Djinn igen som ändå visar sig "stark" genom sitt kroppspråk.
Djinn var inte underlägsen utan visade ändå att han var äldre. Svansen högt och stark kroppshållning. Han var nog lite spänd Djinn eller så kände han på sig att om de började röja så kunde det bli lite för väl vilda resultat. Orex vill ju gärna få igång Djinn på röj, men det finns inget behov för det speciellt då de knappast känner varandra.
Orex följde Djinn i hans fotspår.
Om de inte får leka så kan de iaf köra lite följa john tänkte Orex.
I slutet av promenaden så visade Djinn lite temperament mot Orex. Jo Djinn kan låta en hel del när han leker, men nu var båda i koppel och Djinn röt till lite mot en Orex som backade, så denna gång var det lite mer allvar från Djinn.
Vi får helt enkelt se om de blir bra kompisar, Djinn är ju extremt snäll mot allt och alla; men man vet ju aldrig det är ju ändå två jämnåriga pojkar. Men första orentliga träffen gick ändå bra.
Efter turen så åkte vi till BHK, jag körde lite lydnad med Djinn och syrran körde lite agility med Orex. Tror inte agility kommer bli hans första och största gren;) men det kan ju vara roligt att genom denna sport träna upp kontakten.
Syrran visar upp Orex på vippbrädan. Djinn låg platsliggning som ni kan se under A hindret.
Oops där vippade den brädan. Djinn är jätte duktigt och ligger avslappnad när Orex kör agility några 20-30 meter bort.
Orex gillar tunnlar.
Djinn ligger avslappnat och tittar på.
Djinn har ju haft lite problem med platsliggningen i närhet av andra hundar, så jag tog tillfället i akt och la honom när jag fotade Orex på plan. Djinn låg kvar utan problem och kunde även slappna av vilket var mycket posititvt.
Orex stannar upp mitt i slalomhindret och funderar varför Djinn ligger därborta helt ensam.
Orex gör en helomvädning mitt i tunneln och kommer ut samma väg som han sprang in i. Matte ser ut att undra vart hunden har försvunnit.
Dagen var het så mot slutet så satt vi ner och bara tog det lugnt.
Eller hmm, ja kanske inte så lugnt;)
Orex kunde ju inte låta bli att titta närmare på vad Djinn höll på med. Så han smet från matte som går för att hämta honom.
Vaddå långa ben?
