Ibland gäller det att ta vara på träningstillfällen. Var och tränade Djinn idag, var på en ganska folktom plats, mer eller mindre ute i skogen.
Efter en stund så kommer en hel skolklass med fröknar, sammanlagt minst 20 personer. Första tanken är ju *suck* men snabbt kom tanken ”träna platsliggning för fanken”…
Sagt och gjort; lägger honom (utan koppel) när de är ca 20 meter bort. Och jag går iväg knappa 5-8 meter. Han ligger fint men när en av fröknarna frågar vad det är för ras så börjar han resa sig, men la sig igen på tillsägelse. Han var spänd när de alla gick förbi honom på bara ca 2 meters avstånd. Låg med sträckt hals men rörde sig inte alls ur fläcken *matte stolt*.
De tyckte jag hade sådan pli på honom och jag sa att jag försöker iaf och att jag passar på att träna när de kom förbi. De kunde ju bara hålla med om att det var utmärkt träning med ett gäng av 6-7 åringar (tror jag) och barnen skötte sig bra de oxå;)
Lät han ligga ner tills de passerat ca 25-30 meter och det kunde inte ha gått bättre. Att få rätta till ett felbeteende är ju guld värt och han fick en liten guldstjärna:)
Han är igentligen inte så brydd av människor, så jag vet inte riktigt varför han var så spänd. Troligast pga att det var barn och barn kan vara roliga, men han låg kvar så det är det som betyder något.
