Är väl inte så där jätte duktig på att hålla bloggen uppdaterad, men tiden har lixom slunkit iväg i andra springor. Och den tid som verkligen funnits över och som kunde ha lagts på bloggen så har man inte velat klottra helt enkelt.
Nåja Djinn’s tonsillsoperation har gått jätte bra, han återhämtade sig fort.
Idag så stornjuter han av vintern och hans älsklings snövallar har börjat bildas. Så han väljer gärna att gå sina promenader på dessa och bara dessa om de finns tillgängliga.
Han har även lyckats bemästra ett nytt moment dvs apport! Men vi har verkligen fått arbeta in momentet då det suttit segt. Han är ju så jäkla egoistisk så han delar inte gärna med sig av apporter och dummys m.m. Han är ingen stjärna på apporten ännu men NU förstår han principen iaf även om han kan välja att spela dum ibland.
Tyvärr så har vi inte alls kunnat köra igång spårträningen på allvar då han har en oförklarig ”rädsla” för sele och koppel som skulle hamna på ryggen/kroppen hans. Känns jätte tråkigt men man hoppas ju på att han ska ”växa ifrån” det, men det ser inte ljust ut just nu. Inte kul att sätta på han ett sele och släpa ut han på spår, för det är det man får göra, släpa ut honom. Han vill knappast gå med selet och han blir så låg att han nästan står och skakar. Men vi fortsätter såklart att försöka hitta en lösning, vare sig det blir hos veterinären eller på hemmaplan. Vill ju jätte gärna köra igång spåret (brukset) till nästa år (våren/sommaren) men vi får se helt enkelt.
Men hans favorit årstid är här, man kan inte missta sig att han är mera snöavlad än vattenavlad 
Den 15 November så var det ett år sedan Lucas lämnade oss.
Många minnen och tårar, han kommer aldrig att bli glömd. Min underbara men ack så vilda och tokiga pojke. Älskar dig!
