Igår var det dags att ta pojkens tonsiller som aldrig blir bra. De hade blivit lite bättre här, men sen hade de blivit sämre igen så bort skulle de.
Själva operationen gick bra. Lämnade in honom hos veterinären kl. 9.00. Gick ovetandes in i buren självmant, tittade så förvånad när assistenten stängde burdörren. Så lite dåligt samvete fick man, men han är en sådan cool personlighet så alltför oroad var man inte.
Och timmarna rullade på och vid 14-tiden så fick jag hämta hem honom igen.
De berättade att han hade börjat vifta på svansen så fort narkosen började släppa, han låg där glad och nöjd tydligen. Tillbaka i buren så hade han inte alls ändrat på det utan enl. assistenten så var han dagens gladaste patient. När jag just kom till veterinärstationen så mötte jag en av veterinärerna som överraskade mig med att han är en lite djävul trots allt. Han hade tydligen lyckats tugga av ett koppel!!! Veterinären som skulle operera honom + assistenten hade knytit fast honom vid undersökningsbordet då de förberedde operationen. I rummet brevid så stod en av de andra assistenterna och höll på med sitt när han helt plötsligt dyker upp och vill hälsa på henne. Det var då de upptäckte att han snabbt hade gjort historien kort med kopplet.
Stackars koppel.
Man kan ju tro att han har lång erfarenhet från att kapa koppel;)
Men lite dum som han är så tar han inte till flykten och försöker fly ut genom dörren, utan han passar på att hälsa på folk. Han är helt underbar!
Väl hemma lagomt nyvaken.
Dagen efter dvs idag så mår han bättre, men det är lite svårt att äta mat. Han tar lite åt gången så lite får han i sig. Torrfodret mixas ihop till en vällingslik variant. Igentligen ska han ju stå på allergifodret (provar för allergi) och inget annat, men jag känner att det finns ett större behov just nu att få i honom antibiotikan utan större problem, så leverpastej är inhandlat. Glass har han aldrig gillat heller men efter helgen borde han må bättre.
