Uppdatering, en liten sådan.

Ett tag sedan jag fått ner lite bokstäver så en liten uppdatering får det bli.

Curlypojken är har just avslutat första veckan på sin två veckors antibiotikakur, öroninflammation och halsinfektion är domen. Han verkar dock ännu uppvisa lite besvär med skakningar så om det inte lättar under helgen så får jag höra med veterinären om det kan dra ut på tiden. Han ska iaf på återbesök efter de två veckorna som han gått på kuren. Han är även ordinerad lugnhet, dvs ingen fysisk ansträgning då han går på medicinen.

Så träningen har blivit lite lidande, men idag körde vi iaf lite lättare sökövningar. Och som en bra störning så sköts det fyrverkerier samtidigt utan att han reagerade på det. Vad gäller söket så letar han med ögonen och hörseln, nosen ligger inte i prioritet men det kommer säkert med rutinen.

Han har även tyvärr visat sig vara rädd för att få koppel eller rep över ryggen. Vart denna rädsla kommer ifrån har vi ingen aning om, men vi arbetar på det. Förhoppningsvis så är det kanske en blandning av spökålder och dumma valpidéer.

Och han är VÄRLDENS största egoist. Han har ett ego som överstrålar allt och alla, alla saker är hans. Om han tex har bitit sönder en kartongbit så är han snabb att se efter den så inga katter kommer nära de lemlästade bitarna *hehe* som om de skulle vara intresserade av en simpel kartongbit Men detta gäller allt som kan tänkas vara hans egendom, även om det inte är det Och han behöver inte ens ha hållit på med saken på ett bra tag, men om han ser en katt närma sig HANS sak så “räddar” han den snabbt.

Och om han tex har en boll i munnen ja tro inte att han lyssnar på inkallningar då. Utan han springer långt från en och ser trotsig ut. Vi var ute och solade för några dagar sedan och till honom hade jag tagit med ett ben. Så fort han fick benet så sprang han fram och tillbaka på säkert avstånd från oss med två ben, benet var hans allt. Så när jag blev less på det och tog bort benet efter en hel del övertalande så förvandlades han till värsta knähunden. Tala om skillnad nu när han inte hade sitt ben att känna ego över, nu fick man röra honom.

Han har även ett roligt och intressant beteende. Han brukar nämligen lämna en leksak tex en boll på ett ställe för att utforska ett annat ställe och när han är klar så återvänder han till saken han lämnade kvar; han vet EXAKT vart han lämnade den. Idag vid sökövningarna så hade jag en tennisboll som belöning och vid ett tillfälle så hade han hand om denna boll. Han sprang och fick intresse för något annat, så han lämnade bollen på en plats och man såg hur han först funderade om han skulle ta med bollen eller inte. Han lixom stannade upp och tänkte, han tittade på bollen några gånger. Men han lämnade bollen och sprang iväg ca 20 meter. Så jag passade på att ta bollen och låtsades som inget. När han var klar med utforskningen ca 6-8 minuter senare så gick han raka vägen till den plats han hade lämnat bollen på och blev förskräckt att den var borta. Nosen började gå och man såg hur han scannade av området. Han hade ju lämnat den där alldeles nyss…

En riktig personlighet, en aristokrat helt enkelt