…regn och åter regn. Riktigt höstväder, hur tråkigt som helst, men man ska inte klaga.
Foxinas skrikande var mellanspelet för löp, så som det ser ut nu så kommer hon löpa varannan vecka för resten av sitt liv om jag inte ger p-piller åt henne, något som jag kommer få göra då hon inte ska behöva gå och löpa varannan vecka resten av sitt liv. Det om något kommer hon inte må bra av, men med piller så ökar risken för juvertumörer, men vad gör man?
Hon letar inte efter Nahima lika mycket som tidigare, så saknaden verkar blekna nu lite hos henne. Utan att förmänskliga henne så lär hon nog aldrig glömma Nahima eller spindelben som hon hade som andra namn, men förlusten kommer accepteras.
Pratade med djursjukhuset för någon vecka sedan och fick obduktionssvaret för Nahima gumman. De hade inte hittat något övertydligt, men hennes lungor var dåliga. En hel del nekros (vävnadsdöd) och det pga av en aspirations lungiflammation. Förstår inte hur hon kunde andas så bra med så dåliga lungor, hon hade aldrig problem med andningen. Veterinären ansåg dock att beslutet att låta henne få slippa var rätt då hon mådde så dåligt den kvällen, men jag kommer ändå för resten av mitt liv fundera om det fanns en chans att rädda henne med intensivbehandling. De hade även hittat ett njurfel i tidigt stadium, det hade dock inget med hennes sjukdom att göra, men om hon hade överlevt så hade njurarna gjort henne sjuk förr eller senare och lett till njursvikt. Ganska vanligt hos lite äldre katter, så det enda ljusa i detta är att hon slipper gå igenom det.
Hon ska kremeras vilken dag som helst och får då komma hem igen. Hon är så saknad här hemma.
Nu är dock Lucas krasslig *suck* så han ska till vet. nästa vecka. Han kräks galla och trots syrehämnande, skonkost, avmaskning så har han inte blivit bättre. Han är dock pigg och glad så jag hoppas att han kanske behöver lite antibiotika eller nått annat för att få balansen ok i magen, men oron finns ju att det är något allvarligt, han är ju ändå 11 år.
Less på all otur med djuren, man blir sjuk själv att hela tiden oroa sig över dem.
