Uppdatering, en liten sådan.

Ett tag sedan jag fått ner lite bokstäver så en liten uppdatering får det bli.

Curlypojken är har just avslutat första veckan på sin två veckors antibiotikakur, öroninflammation och halsinfektion är domen. Han verkar dock ännu uppvisa lite besvär med skakningar så om det inte lättar under helgen så får jag höra med veterinären om det kan dra ut på tiden. Han ska iaf på återbesök efter de två veckorna som han gått på kuren. Han är även ordinerad lugnhet, dvs ingen fysisk ansträgning då han går på medicinen.

Så träningen har blivit lite lidande, men idag körde vi iaf lite lättare sökövningar. Och som en bra störning så sköts det fyrverkerier samtidigt utan att han reagerade på det. Vad gäller söket så letar han med ögonen och hörseln, nosen ligger inte i prioritet men det kommer säkert med rutinen.

Han har även tyvärr visat sig vara rädd för att få koppel eller rep över ryggen. Vart denna rädsla kommer ifrån har vi ingen aning om, men vi arbetar på det. Förhoppningsvis så är det kanske en blandning av spökålder och dumma valpidéer.

Och han är VÄRLDENS största egoist. Han har ett ego som överstrålar allt och alla, alla saker är hans. Om han tex har bitit sönder en kartongbit så är han snabb att se efter den så inga katter kommer nära de lemlästade bitarna *hehe* som om de skulle vara intresserade av en simpel kartongbit Men detta gäller allt som kan tänkas vara hans egendom, även om det inte är det Och han behöver inte ens ha hållit på med saken på ett bra tag, men om han ser en katt närma sig HANS sak så “räddar” han den snabbt.

Och om han tex har en boll i munnen ja tro inte att han lyssnar på inkallningar då. Utan han springer långt från en och ser trotsig ut. Vi var ute och solade för några dagar sedan och till honom hade jag tagit med ett ben. Så fort han fick benet så sprang han fram och tillbaka på säkert avstånd från oss med två ben, benet var hans allt. Så när jag blev less på det och tog bort benet efter en hel del övertalande så förvandlades han till värsta knähunden. Tala om skillnad nu när han inte hade sitt ben att känna ego över, nu fick man röra honom.

Han har även ett roligt och intressant beteende. Han brukar nämligen lämna en leksak tex en boll på ett ställe för att utforska ett annat ställe och när han är klar så återvänder han till saken han lämnade kvar; han vet EXAKT vart han lämnade den. Idag vid sökövningarna så hade jag en tennisboll som belöning och vid ett tillfälle så hade han hand om denna boll. Han sprang och fick intresse för något annat, så han lämnade bollen på en plats och man såg hur han först funderade om han skulle ta med bollen eller inte. Han lixom stannade upp och tänkte, han tittade på bollen några gånger. Men han lämnade bollen och sprang iväg ca 20 meter. Så jag passade på att ta bollen och låtsades som inget. När han var klar med utforskningen ca 6-8 minuter senare så gick han raka vägen till den plats han hade lämnat bollen på och blev förskräckt att den var borta. Nosen började gå och man såg hur han scannade av området. Han hade ju lämnat den där alldeles nyss…

En riktig personlighet, en aristokrat helt enkelt

 

Sök i snöyra!

Åkte ut med pållen och skulle prova hans talanger för att vilja leta upp saker. Skickade en person att gömma sig bakom några träpallar, gick hur bra som helst. Samma sak gjorde jag sedan och han dundrade fram till en utan problem. Hur glad som helst, trots tråkigt snöväder. Belöningen var en tennisboll som han älskar.
Jag var bara tvungen att ta reda på hur villig han var att leta efter personer och blev glatt överraskad. Ska bli kul att arbeta vidare på det.

Annars så har han lärt sig “sitt”, “inte röra”. “Varsågod” och “stå” börjar komma lite smått. Kruxet med honom är att han gärna sätter sig så fort inget händer, så det är något vi får arbeta på.

Resan efter ny hund.

Ja så var det dags att utöka flocken efter 4 månader utan hund.
Valpsuget var stort, men då en 8 veckors valp inte passade in i mitt liv just nu så insåg jag att det får bli en lite äldre hund. Hade länge letat efter en äldre omplacering, även då Lucas fanns bland oss; men det är nog lättare att hitta en nål i en höstack.

Nåja, letandet fick utdelning efter ett hett tips om en svart curly pojke på 8 månader och som ännu var utan hem. Kontaktade uppfödaren och sen rullade det bara på. Tyvärr bor uppfödaren i landet “ingenstans” (läs värmland) så stora bekymret var att få upp honom hit.

Men efter många gråa hårstrån så fick det bli tåg, 40 h ToR är inte att rekommendera, men vad gör man.

Väl framme hos uppfödaren:

Rutger är knappast road av den nyliga manikyren, ser mer eller mindre ganska så förnärmad ut.

Rutger står med ett gäng flattvalpar och väntar på grindöppning.

Rutger längst åt vänster, med curly flocken och flattvalparna i spetsen.

Rutgers svarta mamma och hans bruna mormor.

Dags att åka till sitt nya hem. På tågstationen i Kil.

Rutger i Stockholms centralstation. Väntetid 2 h innan han börjar resan mot norrland.

Rutger spanar in en duva, är man apporterande fågelhund så är man

Nyss hemkommen med sitt tuggben

Resan gick jätte bra. Han sov bort nästan allt och när han lekte farthinder i tåg-gången så hoppade alla resenärer frivilligt över honom, trots mattes försök att flytta på “stenen”. Men alla ansåg att han gott kunde ligga kvar, för är man söt så är man söt helt enkelt

En ny bekantskap tar sig form.

Bonusbild på Almanza flatvalpisar:

Kanske blir en flatte som nästa vovve *drömmer*, valpisar är alltid så gulliga även om de är terrorister.

Dvalan

Bloggen har inte riktigt kommit igång ännu, men jag hoppas kunna få lite liv i denna sak nu. Men alla tråkigheter som skett har helt tagit musten ur en, så all energi har lagts på annat håll.

Är hundlös nu då min underbara vän Lucas tog steget över för ca 1 månad sedan, så vad denna blogg ska handla om får vi se.

Sparlåga…

…då så många tragedier har hänt här hemma, så har inte orken funnits med för bloggen eller hemsidan. Men jag ska försöka få ihop något.

Luftfuktighet…

…dimman ligger just nu tung utanför fönstret, samtidigt som isen har intagit marken och allt levande. Får se när snön verkligen kommer, vilken dag som helst nu.

Igår så gick Lucas ner sig i en vak, eller ja 5 minuter så hittade han en ny vak som han testade att dyka med huvudet först i. Inte kul med iskallt vatten iaf inte om man är oberedd, men vem kunde veta att isen skulle ge vika om man hoppade och grävde lite på den  Matte fick iaf dra upp honom och sen skulle han prova det igen, tokstollen, men det är Lucas.

Tyvärr fick vi ett bakslag med hans sjukdom, dvs kräkningarna han har; så i fredags gjorde vi en större undersökning och blev lite klokare. Men just nu har jag inte orken att gå in på vad vi fann, men allt var inte goda nyheter Han är på en ny behandling nu, men jag vågar inte yttra mig om det funkar eller inte, så det får tiden visa.

Han iaf få på vinterdäcken i fredags och i lördags kom snön och halkan, så det var i grevens tid. Men jisses vilken träningsverk man hade efter den pärsen, dvs byta däck i isande blåst.

Lucas…

…mår bättre! Kan nog inte bli gladare Han har inte alls kräkts sen vi var till veterinären och han äter blötfodret med god aptit men ratar torrfodret, men vad gör det. Han dricker dock en hel del vatten ännu, men det kanske lugnar ner sig lite med tiden, kräkningar kan säkert irritera halsar. Äntligen kan man pusta ut lite och på köpet fick vi reda på att han är en frisk 11 åring.

Ultraljud

Lucas har kräkts hela helgen, både galla och mat.
Ringde vet. igår och han lyckades klämma in mig idag för ultraljud.
Magen rakades, otäckt tyckte Lucas men det gick även om det spratt lite i bena och ultraljudsoljan var kall *brrr*
Alla organ kollades och speciellt kollades området runt magsäcken. Slemhinnorna såg lite förtjockade ut, men det ska inte vara så konstigt om han har problem med magen. Lever, mjälte, njurar, urinblåsa såg helt ok ut, prostatan var lite förstorad men inte så farligt och inget man behöver åtgärda idag. Så inget oroande hittades, dvs inga tumörer, cystor eller likn. Så det var jäkligt skönt, vet. reserverade sig dock för området mellan magsäck och lever, svårt att få en sann bild då magen var tom, så om man har riktigt med otur så finns det något där. Men vi ska inte tänka negativt.

Vi ska prova magsårs medicin, så jag hoppas den nya antibiotikan gör tricket.
Han kräktes ca 3 h innan vet. besöket galla men efter det så har han inte kräkts något. Han åt till och med en hel portion mat (blötfoder) alldeles nyss, hoppas han får hålla nere det.

Men Lucas är lika pigg som vanligt

Bakslag såklart…

…blev tvungen att stanna upp med Flagylen och tråkigt nog så såg den ut att hjälpa. Lucas kräktes iaf ingen galla på de 2 dagarna som han åt flagylen. Men han började dricka kopiösa mängder vatten och om han hade ätit innan så kräktes han upp allt mat + vattnet. Vet. ansåg att vi skulle testa och se om det är flagylen som är orsaken även om ökad törst inte står som en bieffekt. Så ingen flagyl under hela helgen och såklart så kräktes han galla idag nästan 2 dygn efter sista flagyltabletten. Nåja det är väl bara att stå ut. Han är iaf lika pigg som vanligt och vatten är gott Aptiten är dålig, eller ja han äter gärna all annan mat förutom sitt eget foder *suck* nu är han iaf strikt på sitt dietfoder så han får stå ut när hungern sätter in.

Diskuterade även lite närmare med vet. idag om Nahima, de hade fått obduktionspapprena från djusjukhuset. Tyvärr så blir vi inte klokare heller på vad som igentligen hände, även om man kan spekulera lite. Att hon hade lungiflammation visste vi ju redan. Så det känns tråkigt att inte få något exakt svar på vad som tog Nahima ifrån mig Det vi vet är iaf att hon fick en övre luftvägsinfektion som ledde till lungiflammation, men därefter vet vi inget. Vad som fick hennes hjärta att rusa den kvällen kommer förbli en gåta. Men spekulationerna är sådana att det ev var en blodförgifning pga processen i hennes kropp, men som sagt det är bara spekulationer. Vad gäller njurarna så ska vet. försöka få tag på patologen då svaret var väldigt kortfattat, men “njurfelet” hade inget med hennes symtom att göra. Men en liten tröst är ju den att om hon inte hade fått detta med lungorna så hade njurfelet gjort henne sjuk förr eller senare. Extremt liten tröst, men hon slipper gå igenom det iaf.

Vinter på ingång.

Vaknade upp i morse av att hela Dundret var vinterklätt

Blev såklart lite bilder:

Var ju tvungen att efter jobbet ta en sväng dit upp och känna lite på snön.
Lucas följde med såklart och det stormade verkligen:

Snö är kul om än kallt.

Lucas brydde sig nämnvärt, men döda stenar var roligt:

Fortfarande “plåster” på benet efter vet. besöket.

Hm så konstigt det kan bli ibland

Rolig min, synd bara att bilden blev lite suddig.

Ja just hur gick vet. besöket?
Blodprov var första steget, både vet. och jag gissade att det skulle vara något med njurar eller lever. Men glädjande nyheter så är alla hans blodvärden normala. Blodsockret togs och var helt normalt så diabetets är uteslutet. Magen kändes ok vid palpation likaså hans lymfknutar.
Så nästa steg är att prova antibiotikan Flagyl och Andapsin + dietfoder för känsliga magar. Om inte det hjälper efter någon vecka eller så, så kommer vi göra en kontraströntgen alt. ett bukultraljud för att se om det finns något tex tumörer

Finns en risk att detta inte heller går att göra något åt, hemska tanke
Kommer inte ihåg vad det hette, men det hade något med tunntarmen och magsäcken varav magsaften tar fel väg och orsakar illamående och kräkningar, ja eller något sådant. Det är väl inget farligt, men jobbbigt. Han har fått sin dagsdos Flagyl så låt oss nu hoppas att det gör underverk.