Har ju tyvärr misströstat lite när det kommer till spårträningen med Djinn. Han har ju sin selefobi och att spåra har inte alls funkat då selet tar över hans sinnesnärvaro. Nu har vi ju inget sele heller och jag har inte lagt ner någon energi på att köpa nytt, till vilken nytta lixom.
Har ju länge dock funderat på att använda mig av spårhalsband. Har aldrig tidigare provat sådant, men lite efterforskningar har lett mig på det spåret lite mer seriöst nu. Har dock varit mycket tvivelaktig att ens ett halsband ska funka då han även tycker spårlinan är otäck.
Men jag beslöt mig för att helt enkelt prova med ett vanligt halsband. Så i några 3 dagar nu har jag kört ett spår per dag.
Resultatet var stort misslyckande!
Linan är ju boven enl. honom, dvs när linan rör honom över ryggdelen så “hjälp”. Nu ska ju visserligen linan gå under hunden, men säg det till honom då linan jagar honom om man frågar grabben.
Nu sist har jag kört roliga personspår med honom, enkla sådana bara för att få upp hans intresse. Han fattade inte alls vad han skulle göra, stod ofta still och spanade med ögonen och när man la nytt kommando så satte han av i 100 knyck för att sen stanna när linan han ifatt honom. Linan far ju även hit och dit då halsbandet inte alls gav någon kontroll över den, speciellt då hunden stannade tvärt, rusade plötsligt osv. Han spårar ju inte alls utan söker med ögonen och nosar i luften och när linan rör honompå fel plats så hoppar han till. MEN HAN GÅR FRAMMÅT! Med sele på sig och lina så har han stått stilla med svansen mellan bena och skakat.
Men det är ju inte hans fel då han inte vet vad matte håller på med. Så vi gick till basic idag. Jag la korvbitar i en vattenflaska och lät det dra i några timmar. Åkte ut och la “korvspår”, bara just utom synhåll för grabben. Belöning fick vara hans älskade freesbee. Första testet gick väl så där, ca 5 meter från målet så började han spåra av ett ca 70 m spår. Det var öppen terräng första delen så längden på spåret var inte svårt om man säger så. Uppletatande och sök har vi ju redan kört så han vet att han ska “leta”.
La ett till spår, ett litet längre spår och provade igen och nu gick det liiite bättre. Jag höll öven linan kort nu i ett försök att han ska lära sig hålla en stadig fart utan att linan dansar “flamingo” efter honom. Han stannade upp en del och lixom funderade “vad ska jag göra”, men de sista 20 metrarna så spårade han ganska bra. Och det såg även ut som om han inte alls brydde sig om korvspåret utan gick efter mitt spår. För vid målet så fortsatte han där jag hade gått, korvspåret slutade ju vid målet. Men med lite hjälp så hittade han sin älskade freesbee och han var lycklig.
Med det i tanke att han inte allt verkade nosa efter korvspåret som jag droppat framför mig, så beslöt jag mig för att skicka ut en människa utan preparerad korvflaska. Hon gick väl 200-250 meter, bad henne göra en tydligt spårstart genom att stampa lite i marken där hon startade.
Satte hunden vid spårstarten och gav kommandot “sök” och de första 15-20 metrarna var han lite osäker. Stannade upp och tittade, men sen for han ner med nosen i marken och sprang bestämt fram till personen med nosen i marken. TALA och LYCKA för oss alla! Så jäkla roligt att se rent ut sagt, poletten har ramlat ner. Han ska spåra inte söka!
Han är inte kanske helt hopplös när det kommer till bruksdelen trots allt. En sak är iaf säker han lär sig extremt fort! Jag får bara hoppas att detta håller i sig framöver oxå.
Kanske blir en spårhund av honom trots allt.
Ja visst spårhalsband och fiskelinor i alla ära men sele hade ju varit enklast!
