Ta vara på träningstillfällen!

10 06 2009

Ibland gäller det att ta vara på träningstillfällen. Var och tränade Djinn idag, var på en ganska folktom plats, mer eller mindre ute i skogen.

Efter en stund så kommer en hel skolklass med fröknar, sammanlagt minst 20 personer. Första tanken är ju *suck* men snabbt kom tanken “träna platsliggning för fanken”…

Sagt och gjort; lägger honom (utan koppel) när de är ca 20 meter bort. Och jag går iväg knappa 5-8 meter. Han ligger fint men när en av fröknarna frågar vad det är för ras så börjar han resa sig, men la sig igen på tillsägelse. Han var spänd när de alla gick förbi honom på bara ca 2 meters avstånd. Låg med sträckt hals men rörde sig inte alls ur fläcken *matte stolt*.

De tyckte jag hade sådan pli på honom och jag sa att jag försöker iaf och att jag passar på att träna när de kom förbi. De kunde ju bara hålla med om att det var utmärkt träning med ett gäng av 6-7 åringar (tror jag) och barnen skötte sig bra de oxå;)

Lät han ligga ner tills de passerat ca 25-30 meter och det kunde inte ha gått bättre. Att få rätta till ett felbeteende är ju guld värt och han fick en liten guldstjärna:)

Han är igentligen inte så brydd av människor, så jag vet inte riktigt varför han var så spänd. Troligast pga att det var barn och barn kan vara roliga, men han låg kvar så det är det som betyder något.





Spårträning

30 05 2009

Har ju tyvärr misströstat lite när det kommer till spårträningen med Djinn. Han har ju sin selefobi och att spåra har inte alls funkat då selet tar över hans sinnesnärvaro. Nu har vi ju inget sele heller och jag har inte lagt ner någon energi på att köpa nytt, till vilken nytta lixom.

Har ju länge dock funderat på att använda mig av spårhalsband. Har aldrig tidigare provat sådant, men lite efterforskningar har lett mig på det spåret lite mer seriöst nu. Har dock varit mycket tvivelaktig att ens ett halsband ska funka då han även tycker spårlinan är otäck.

Men jag beslöt mig för att helt enkelt prova med ett vanligt halsband. Så i några 3 dagar nu har jag kört ett spår per dag.

Resultatet var stort misslyckande!
Linan är ju boven enl. honom, dvs när linan rör honom över ryggdelen så “hjälp”. Nu ska ju visserligen linan gå under hunden, men säg det till honom då linan jagar honom om man frågar grabben.

Nu sist har jag kört roliga personspår med honom, enkla sådana bara för att få upp hans intresse. Han fattade inte alls vad han skulle göra, stod ofta still och spanade med ögonen och när man la nytt kommando så satte han av i 100 knyck för att sen stanna när linan han ifatt honom. Linan far ju även hit och dit då halsbandet inte alls gav någon kontroll över den, speciellt då hunden stannade tvärt, rusade plötsligt osv. Han spårar ju inte alls utan söker med ögonen och nosar i luften och när linan rör honompå fel plats så hoppar han till. MEN HAN GÅR FRAMMÅT! Med sele på sig och lina så har han stått stilla med svansen mellan bena och skakat.

Men det är ju inte hans fel då han inte vet vad matte håller på med. Så vi gick till basic idag. Jag la korvbitar i en vattenflaska och lät det dra i några timmar. Åkte ut och la “korvspår”, bara just utom synhåll för grabben. Belöning fick vara hans älskade freesbee. Första testet gick väl så där, ca 5 meter från målet så började han spåra av ett ca 70 m spår. Det var öppen terräng första delen så längden på spåret var inte svårt om man säger så. Uppletatande och sök har vi ju redan kört så han vet att han ska “leta”.

La ett till spår, ett litet längre spår och provade igen och nu gick det liiite bättre. Jag höll öven linan kort nu i ett försök att han ska lära sig hålla en stadig fart utan att linan dansar “flamingo” efter honom. Han stannade upp en del och lixom funderade “vad ska jag göra”, men de sista 20 metrarna så spårade han ganska bra. Och det såg även ut som om han inte alls brydde sig om korvspåret utan gick efter mitt spår. För vid målet så fortsatte han där jag hade gått, korvspåret slutade ju vid målet. Men med lite hjälp så hittade han sin älskade freesbee och han var lycklig.

Med det i tanke att han inte allt verkade nosa efter korvspåret som jag droppat framför mig, så beslöt jag mig för att skicka ut en människa utan preparerad korvflaska. Hon gick väl 200-250 meter, bad henne göra en tydligt spårstart genom att stampa lite i marken där hon startade.

Satte hunden vid spårstarten och gav kommandot “sök” och de första 15-20 metrarna var han lite osäker. Stannade upp och tittade, men sen for han ner med nosen i marken och sprang bestämt fram till personen med nosen i marken. TALA och LYCKA för oss alla! Så jäkla roligt att se rent ut sagt, poletten har ramlat ner. Han ska spåra inte söka!

Han är inte kanske helt hopplös när det kommer till bruksdelen trots allt. En sak är iaf säker han lär sig extremt fort! Jag får bara hoppas att detta håller i sig framöver oxå.

Kanske blir en spårhund av honom trots allt.





Eldning

18 05 2009




Våren är här:)

30 04 2009

Dvs det börjar kännas nu! Snön har tinat bort ganska fort de senaste veckorna, vi har dock en del kvar. Men man känner att solen värmer *härligt*

Har kommit en bit med renoveringen, låg ju på is ett bra tag. Men nu är allt spackel och slip klart och ett fönster är målat, bara stora fönstret kvar. Ska göra mitt bästa att ta det i helgen. Det fönstret är iaf slipat och redo för målning så underarbetet är färdigt, bara färgen som saknas.

Ska se om jag får in några bilder från renoveringen, Djinn har ju hjälpt till att riva tapeter *hehe*





Lite bilder…

8 04 2009

Har tyvärr varit dåligt på att uppdatera hemsidan, men så är det bara.
Har iaf fått ihop två bildsidor som iaf kan länkas härifrån bloggen;)

Curly på hal is

 

Curly med grön Freesbee

 

 





Uppletande med Egot.

29 03 2009

Tänkte vi skulle starta med uppletandet idag med Djinn. Enklast för honom skulle det vara men resultat blev att han överbevisade mig hur intelligent han är;) Vädret var inte det bästa med lätt snöfall i slaskigt klimat, men det stoppade inte oss.

Jag beslöt mig för att låta han sitta och titta på när jag vallade upp en korridor på ca 5×20 m. Han satt så fint när matte vallade på och föremålet såg jag till att lägga längst bort i korridoren och sprätte lite snö på den då den var röd och lyste upp. Där låg den halvt osynlig och jag gick tillbaka till Djinn som satt där förväntansfull. Vi har aldrig kört uppletande tidigare så detta var första försöket.

Ger han kommandot och han sätter av med nosen i luften och ögonen ledde honom raka vägen till föremålet som han sen skuttade in i skogen med. Haha han är så jäkla knäpp ibland och han har ett stort EGO! Han hade alltså sett när jag diskret la ner saken för han gick rakt på den.

Nåja när jag väl fick tillbaka föremålet från honom som han motvilligt ville ge tillbaka så provade vi igen. Gick ut och la denna gång ännu mera snö över saken, stod med ryggen emot honom och försökte dölja det jag höll på med. Jag menar han är ju BARA en hund, vad vet han igentligen!

Nåja skickar ut han åter igen och han upprepar samma sak, dvs rakt på saken och ut i skogen. Han sitter alltså och betraktar mig och vet exakt där jag lägger ner föremålet.

Nästa steg är att ha honom ur synhåll när saken placeras ut. Han är helt enkelt för smart;)

Sen fortsätter vi att arbeta på hans stora EGO. Han har verkligen svårt att komma tillbaka med saker som han hämtar. Han har tydligen missat att han är en retriever! Aldrig stött på en mera egohund, man får verkligen övertala honom att han ska komma tillbaka med saken. I värsta fall så springer han iväg med saken, lägger den långt bort från mig och kommer själv tillbaka *hehe* och sen när han har fått en klapp så springer han tillbaka till sin sak som han har memorerat var den ligger.

Vanlig bruksapport har vi tränat på och den går bättre inomhus iaf om man mutar honom med leverpastej, utomhus nja inte ännu;)

Vi fick även jätte fin vilträning då en liten flock med renar sprang förbi oss på ca 50 meter och gick runt oss på ca 100 meters avstånd. Han brydde sig inte alls…men det är ju BARA hästar ;)





Att man kan bli så glad för ett A!

28 03 2009

HD -röntgade Djinn i måndags och betalade in i tisdags. Sen har jag kollat på SKK varje dag för att stilla min nervositet. Men inget svar syntes sent igår fredag och fick vänja mig vid tanken att vänta en hel helg på att få se hans HD resultat. Men fick ändå ett infall att kolla SKK idag lördag och vad ser jag inte där om ett A!!! All heder till SKK som arbetar på en lördag;)

Jisses vad skönt att något går rätt iaf!





Får man dräpa sin egen hund?

9 03 2009

Den 19 Februari så hände detta:

Han har ju sådana problem med att ha sele på sig och koppel för den delen. Han känner ett starkt obehag att ha något över ryggen och detta har speglat av sig negativt även på koppel, som tidigare bravader kan erkänna. Dvs då han bet av ett koppel hos veterinären.
Nåja jag beslöt mig för att arbeta lite till på detta och satte selet på honom en morgon, en vacker torsdag var det. Först tog vi en besvärande tur med det runt kvarteret så att det inte bara skulle sättas på och sen tortera honom.

Han ville såklart inte veta av det hemma heller, så han stod bort det onda, dvs han rörde sig knappt ur fläcken. Efter någon timme så hade han iaf förflyttat sig till soffan där han nu låg i position som en pinne. Tiden gick och man ser hur påfrestande detta är för honom då han blev trött och somnade till en stund i samma ställning som pinnen han var.

Jag satte mig vid datorn, arbetade lite. Förflyttade mig till en annan dator i ett annat rum och satt där och arbetade i ca 1-2 timmar. Sen när jag går ut igen så ligger Djinn kvar i samma position men man kunde på en gång se att nu har han levt upp till sitt namn. Ögonen avslöjar honom ordentligt och mycket riktigt så hänger selet avtuggat så fint runt honom.

Som synes så har han arbetat lite, han har säkert strykt sig mot soffan han låg på så att han kunde få selet (gahh vårat fina Hurtta sele!!!) mellan hajtänderna och något bett senare så gick det av. Han har dock inte överdrivet arbetat på själva selet då det är ganska så otuggat på sidorna av det han tuggat av. Utan här var det direkta besked!

Han själv var nog ganska så nöjd, för han lyckades ju lösa uppgiften matte gav åt honom! Då var han billig kan jag lova, det går dock inte att vara arg alltför länge på honom när han ligger och blinkar där med sina långa ögonfransar.

Och trots allt detta så har vi inte gjort några framsteg. Inte ens ett avtuggat sele får någon ro från denna grabb!
Selet som var så lite använt och inte alls gammalt ligger och skräpar nu och det får väl bli ett nytt sele i härdat järn denna gång!

Får se om vi någonsin kommer lyckas starta i brukset där spåredelen ingår. :( Ja visst spårhalsband och fiskelinor i alla ära men sele hade ju varit enklast!





11 Februari är Simons dag

6 03 2009

22 Februari 1997 – 11 Februari 2009

Lilith’s Be a Nice Boy / “Simon”
~För evigt i mitt minne~

Jag började ju tvångsmata Simon för att få igång honom och allt såg ut att bli bättre då aptiten kom tillbaka. Men sen efter några dagar började aptiten dala igen och hoppet kändes återigen långt borta. Men du var pigg och aktiv Simon, det var bara ditt hjärta som inte orkade hålla dig frisk. Vågen dalade neråt hela 8 hekto sen detta började och det sista försvann på bara några dagar.

Visste att prognosen skulle vara dålig då jag åter igen åkte in med honom till veterinären. Men hoppades gjorde man…

…veterinären kunde dock bara konstatera att ditt hjärta var sämre vad gäller blåsljudet. Hjärtslagen hördes inte längre utan det bara “brummade” för varje slag. Och du hade åter igen samlat på dig vätska i lungorna. Blodprov togs som visade att njurarna inte var så farligt sämre, men lite sämre hade de blivit på dessa dagar.

Veterinären menade att man kunde prova att höja vätskedrivandet men jag förstod ju hur dålig prognosen var trots att han var så pigg. Så jag hade inget annat väl än att låta honom gå vidare och veterinären höll med om att det vore det bästa. Allt har gått så fort, knappa månaden från detta började.

Bild: Bilden över och denna bilden togs samma dag som han gick över. Bara några timmar innan och då hoppet ännu fanns. På sista bilden kan man se hur blöt han var om nosen, ett resultat av lungödemet.

Simon har lämnat ett tomrum efter sig så här nästan efter 1 månad, men jag finner ändå en tröst i att han fick ett långt liv. Skulle ha fyllt 12 år 11 dagar senare. Och vi försökte få honom i spår igen, men det var hans hjärta som inte hade kraften att fortsätta. Men då han var pigg och aktiv in i det sista så var beslutet ändå svårt att ta, men det enda rätta.





Greven…

25 01 2009

…Simon brukar gå under smeknamnet Greven då han är döpt efter Sir Simon De Canterville.


Simon med Foxina i bakgrunden.

Han fick ju som sagt diagnosen lungödem och ett svagt blåsljud på hjärtat förra måndagen dvs nästan exakt en vecka sedan. Allt såg så lovande ut med medicineringen då han inte lät lika illa i andningen som tidigare. Men sen så började han helt plöstligt sluta att äta. I Fredags dvs knappa 5 dagar efter första vägningen hos veterinären så hade han tappat 4 hekto från 4.5 kg till 4.1 kg. Så jag beslöt mig för att ringa veterinären samma dag och vi fick komma in någon timme senare.

Tyvärr fick vi även svaret på varför han tappat aptiten, hans blåsljud hade blivit betydligt värre. Det har gått väldigt fort…

…saker händer ju i kroppen med medicneringen och hjärtat har väl inte orkat hänga med. Alt. så är det njurarna som fått sig en törn tex av vätskedrivandet. Dvs hans njurar var tex redan försämrade och om han sen blivit lite uttorkad av medicinen så har det gått på njurarna.

Blåsljudet kan vi inte göra något åt, men aptiten måste ju komma tillbaka. Så när han ändå var så pass pigg som beslöt vi oss för att ge honom helgen, dvs med tvångsmatning för att få igång honom igen.

Idag är de söndag kväll och aptiten syns inte alls till. Och det är självklart inte bra. Igår var han och slickade lite på maten (blötfoder) men det var inte mycket som gick ner. Tyvärr är han inte heller den lättaste att tvångsmata så mat har han fått i sig men inte i tillräckliga mängder.

Men det som förvånar mig är att han är så pass PIGG. Andningen låter jätte fint nu och han ligger inte bara och sover bort tiden. Så jag vet inte riktigt vart jag har honom. Idag har jag provat muta honom med makrill till leverpastej och 2 sorters blötfoder. Det var bara leverpastejen som han slickade lite på och sen gick han iväg.

Han ser även ut att ligga och småskaka när han vilar, dvs darrar. Provade ta tempen på honom idag och igår och den visade på 37.37 resp ca 37.80 och det är ju lite för lågt för en katt. Men kanske inte drastiskt lågt ändå…sen spänner han ju sig så jag måste vara lite restriktiv dvs om mätningen är korrekt.

Ska ringa veterinären imorgon och hör vad hon anser.
Problemet är ju att han inte äter själv! Men då han är pigg så vill man ändå hålla i hoppet lite till. Vatten har jag dock sett honom dricka själv!

Vägde honom igår och då hade han nog gått ner några gram, i fredags vägde han ungefär 4.17 och dagen efter så vägde han 4.12.

Han ser ut att må bra, men varför äter han inte?